En dröm jag haft sedan måna många år uppfylldes senaste vecka -fick se Venedig <3
Start tidig måndag morgon , med mellan landning i Amsterdam. Alperna visade sin finaste sida
Breathtaking view!
Framme på Marco Polos flygfält hoppade vi på "vattenbussen" och farten på den hette duga . Plötslig avtar farten och vi glider in i en kanal. Känslan är sagolik, overklig. Sitter helt tysta och är förstummade av skönheten som omger oss. Vi är i Venize !
Hotellet Dei Dragomanni, finns vid en pyttesmal gränd , endast ett husnummer för oss till rätt ställe. Litet och mysigt hotell, med super service.
Genast ut och kolla på allt som finns. Kanalerna är magiska, förtrollande och mystiska. Känner mig som Alice i underlandet. Byggnaderna viskar om förgångna tider, blandat med dagens vardag.
Katedral klockorna ringer morgon och kväll . Hur underligt det än låter , så inger de ro och en trygghetskänsla. Nåt bestående finns trots allt kvar i denna värld.
Vi tar en tågtur till Verona och åker genom vackra landskap, vinodlingar och bergsluttningar. I Verona gällde det förstås att beundra balkongen där Julia väntade på sin Romeo.
Venedig kan man faktiskt se hela staden genom att promenera, nr 2s mobil räknade steg /km och under hela resan blev det ca 70 km . Inte illa, men ryggen gillade nog det inte :( Enda gången vi tog Vaparetton var då vi åkte till Murano, känd för sina glasbruk.
Venedig är indelad i 6 stadsdelar " sestieri " och vi besökte dem alla. Lyx, vardag och förorter, alla med en egen charm. Nr 2 super på att läsa karta , så jag kunde bara gå omkring och njuta. Genast när mörkret lade sig, ändrade karaktären och atmosfären. Inte skrämmande, men nåt spökligt lade sig över staden. Kanalerna inte upplysta och ibland hoppade man lite till då det hördes "svisch" och en gondol gled förbi.
En helt annan livsstil omgav oss och fick mig igen att fundera. Varför skall butikerna här vara uppe dygnet runt? Vart har vi så bråttom? Varför pratar vi inte med varandra? Ta hänsyn ? Säga tack o gokväll ? Säkert finns det problem i det italienska samhället oxå, men livsinställningen är nog mycket mera positiv.
Fredagkväll dags för hemfärd - hjärtat lämnade jag dock kvar i Venedig.