Hotell

frukostar är lyx. En massa godsaker och tid att njuta. På arbetsresa i Pampas och hotell Royal Vasa förgyllde mina morgnar. Gott kaffe, färska semlor, pålägg och dagens Hesari , bättre kan inte dagen börja. Hotell nätter gillar jag däremot inte alls !
Trivs bäst i min egen säng. Kolmörkt, svalt rum, min egen dyna och det viktigaste, H bredvid mig , behövs för att jag skall sova gott. Och förstås mina natidjur, hundarna :)
Körde genom ett glimmande landskap , vilket vackert land vi har . Ögonen vilade på öppna vyer och gamla lador och jo även på körbanan . Bra så , för Helge hade oxå vaknat och tog en morgontur ut ur skogen.

Under lunchen gick jag omkring och beundrade alla gamla fina byggnader som finns i våra kuststäder. Gillar gamla hus såååå mycket mera än de fula man bygger nuförtiden. De gamla har en själ och så mycket att berätta, även till kommande generationer.

I Jeppis ( Jakobstad ) behövde jag fixa en blombukett och hittade en pytteliten affär. Kom ut med en superfin bukett och med två krukor till mig själv. De bara ropade på mig och visste precis vart de passade . Knäpp som jag är ,  bestämde jag  att de ryms i kappsäcken.

Efter X antal km, möten och flyg hem med blåvita vingar var jag trött. Natidjuren kan inte heller sova utan mig och därför behövdes  tupplur.

Borta bra, men hemma bäst.

Kärleken

liknar ett pussel. Ett pussel där bitarna inte alltid faller enkelt på sin plats.
Ramarna brukar gå lätt att fixa, tack vare de raka bitarna som vi fått som väglednng tidigare i livet.
Sedan börjar den svårare delen , att få ramen fylld med varenda lilla bit på rätt plats.
Litet som när man stickar, det gäller att ha koll på mönstret hela tiden. Dessa är en "försmak" till nåt som kallas anelmaiset, strumpor som alla stickar just nu. Även mitt nästa projekt :)

Men tillbaka till pusslet- himlen eller havet är den svåraste delen att pussla ihop.
Kräver tålamod och ihärdighet. Ibland har man lust att svepa ner allt man gjort och bara ge upp. Men nåt får en att fortsätta, pröva på en ny bit och just man tänker ge upp så hittar man en bit som passar.
Ibland lönar det sig att ta time-out, bruka hjälpa att fundera på nåt annat och få perspektiv på saken.
Saknas det en bit av pusslet, finns det igen chans att få bilden hel. Så även i kärleken.
H och jag har i 37 år gjort på vårt pussel och ännu är det inte färdigt, men vet att alla bitarna finns kvar.

Bilden  kunde vara ett pussel. Vy från vårt kontorsfönster , en vy som jag inte tröttnar att titta på. Havet betyder frihet för mig.
Kom att tänka på ett ordspråk

Gör som havet

-

våga



Har hunnit

med en massa redan nu och klockan är 7 på söndag morgon.
 Nr 4 är på arbetspraktik inne i centrum och börjar sitt skift 7, vilket betyder att man startar 5.45 för att hinna med allmänna fortskaffningsmedel. Jätteskönt med en fungerande kollektivtrafik , detta var ironi !
För att hon överhuvudtaget kommer nånstans så skall nån = H skjutsa henne till tåget och därför har vi alla stigit upp kl 5. Mindre muntert enligt H, men inte så stor skillnad för mig . Nu på morgonen gällde det ännu tidigare , då det hade snöat under natten och man inte kommer bort från gården utan att fixa bort det först.
En massa tankar har även flugit fram och tillbaka i mitt huvud , igen. Då jag var ute i går med hundarna, kunde jag igen känna mig lycklig över den fina plats jag bor på. Här finns det jag älskar mest, naturen och lugnet. Vår bya väg är alltid lika vacker, ingen skillnad på årstiden.

Promenerade igår 1 timme utan att träffa en enda kotte, vilken lyx. Minnen kom över mig; hur jag med mamma som liten flicka gick här på precis samma väg. Ibland sprang vi , då vi båda var mörkrädda och ingen vägbelysning fanns på den tiden. Sedan blev det skolväg med min bästa vän Anne och plötsligt gick man hand i hand med H.
Ett par år bodde vi borta , men längtan hem blev så stor att vi kom tillbaka till vårt paradis. Barnvagn och hund var det som gällde till följande på promenaderna och nu är det jag och hundarna.

Trivs bland mänskor, men behöver min egen tid. Har lyckan att ha härliga kolleger på jobbet , som fyller min sociala kvot på dagarna och sedan ett par guldkorn på fritiden. Mest är jag dock lycklig över min familj, de är mitt allt. Idag är det vändag  , tack alla mina fina vänner för att jag har er <3

Hunden

är mänskans bästa vän, sägs det. Till detta instämmer jag till 100%.
Hundar har funnits i mitt liv ända sedan jag var ca 6-7 år, det var då kejsarinnan Farah Diba gjorde entré. Diba var en boxer med ett underbett som gjorde att hon alltid visade tänderna, hon var förtjusande. Diba tände en gnista, som fortfarande brinner, kärleken till hundar.
Diba följde mig till skolan, lyssnade och tröstade under många fina år.

Efter Diba kom det en cockerspaniel som lystrade  ( då det passade den ) till namnet Clown. Nu fanns H även med i bilden och Clown blev vår första gemensamma hund. Sedan går det som det brukar gå när man gifter sig, det kommer en baby. En bortskämd cockerspaniel  och en baby som lärde sig att krypa så småningom , var inte en lyckad kombination. Vi försökte allt, men efter att nr 1 fått känna av Clowns vassa tänder ett par gånger, fanns det inget alternativ......

Adoption blev aktuellt till följande. En manchesterterrier herreman vid namnet Toker flyttade in. Toker passade inte in H´s mun, så det blev Tollo. Undrar hur många gånger jag fick förklara att den inte var en doberman valp ?? Manchesterterrier var inte på den tiden en vanlig ras, tror att det fanns under 1000 st då. Tollo blev nr 1s stora kärlek och ni kan gissa vad hon har för hund själv idag :)

Boxern Tico var följande hund. En boxer med "färgfel", alldeles för mörk för att få vara på utställningar, mao perfekt för oss. Tico älskade oss, lite för mycket ibland. Den hade en skydd instinkt som gjorde det lite utmanande för främmande att närma oss. Inte alltid så lyckat, men vi älskade den! Tico blev endast 8 år gammal, då den fick problem med ryggen och en dag kunde den inte stiga upp.

Blev panik att snabbt hitta en ny "kaveri" till oss, vilken tur att tekniken gått framåt och man kunde lite surfa på internet. I Mäntsälä fanns en foxterrier som suttit i karantän och skulle egentligen flytta till England, men det blev inte av. Ingen ville ha en 6 mån övergammal hund och uppfödaren var i blåsten. Ni som har hund, vet säkert att man inte skall /kan åka och titta på en hund. Garanterat kommer man med den hem! En liten vit hundvalp satt i baksätet och vi provsmakade på en massa namn. Det var H som kom på det, NASU. Precis som grisen i Nalle Puh , var vår Nasu rädd för allt.

Nasu finns fortfarande med och med oss har vi även en busunge Mimmi. Mimmi är en  2 år gammal jackrussel och kan med gott samvete sägas vara en rackarunge.

Dessa 2 och även nr 1´s hund Nipsu är mina bästa vänner <3

Sedan en dag kommer den dagen man inte vill tänka på, men om man älskar sin vän, så gör man ett svårt beslut. Vi har tänkt att de blir stjärnor som vaktar oss på himlen. På natthimlen ser jag ibland 4 stora stjärnor, det är Diba, Clown, Tollo och Tico som blinkar till oss. Tyvärr så tror jag att där finns inom kort ännu en femte stjärna......