Trasmattan ,

tänk om den kunde berätta alla minnen som den gömmer i sina ränder !
Trasmattan har alltid fascinerat mig och har en hel del av dem . En del har är sparade från gångna tider och en del fyndade på loppis.
H fixade golvet i vår tambur tidigare i höst , tog fram trägolvet och då passade inte längre den gamla mattan där. Har funderat och prövat olika alternativ, men inget kändes bra . Tills igår , då slog det mig plötsligt: nånstans finns en litet rispad trasmatta .
Mattan har en del år på nacken , kan vara tom närmare 40 år , då jag tror att den ursprungligen funnits i H:s barndomshem .
Fram med saxen och så började jag sprätta rand efter rand . Oj , om dessa ränder kunde tala ... Där kanske var H:s gamla skjorta och där for ett gammlt lakan som han kanske  haft som barn .

,,.

Dessa ränder var väldigt tunna och detta berättar att man förr tog vara på allt . Det fanns inte färdigklippta mattrasor som nu , utan allt sparades och sedan satt nån ( mamma i huset ) och klippte dessa till mattrasor . Dessa mattrasor fördes sedan till Hilma-tanten , som vävde hela byns mattor . Minns att vi barn upplevde henne som skrämmande , då hon satt vid sin vävstol och smällde.
Säkert var hon en helt snäll gammal mommo :)
Mattan är säkert inte knuten enligt alla mattvävningsetiketter , men detta duger till mig.

Färgen är även perfekt, inga små smutsiga hundtassar syns genast.

Nu fortsätter mattan sitt liv i vår tambur och minnena lever vidare.

Även  mitt nya fina vita terrassgolv fick trasmattor .

 Tack till H för golvet , han är så duktig ♡

Man tager vad man haver,

säger min mamma alltid :)
Efter ett titt i kylskåpet så var det just det som jag gjorde, plockade fram det lilla som fanns. Med en rygg som fortfarande inte är i skick, så blir det inte så mycket spring till butiken.
Ett blomkål , inhandlat på höstjippot , en öppnad burk med gräslöksost
och en burk grädde.

Lök , buljongtärning , smör och av dessa trollades dagens lunch, blomkålssoppa . Persilja på toppen och några skivor hembakt maltlimpa , smaskens!

Hösten börjar ta över på riktigt, några blommor försöker ännu hänga med , men nattfrosten tar nog snart kol på dem.

Klematisen trivs i det gamla körsbärstädet

i pergolan klänger sig klockrankan sig fast.

Även mitt lilla skogstroll förbereder sig för vintern

och tagit fram halsduken :)

My way

-vägen jag älskar under alla årstider . Ingen skillnad är det sommar eller
 vinter , så är ekalle'n lika vacker . Eken är ett majestätiskt träd , man har liksom respekt för det.

Mitt i uppförsbacken inne bland träden gömmer sig vårt fina, lilla kapell. 

Kapellet där n1 gifte sig för 6 år sedan med sin Johan och hunden Nipsu fick vara med. Iklädd i svart väst och fluga ♡ Jestas , så tiden går ! 

Tycker det var nyss , men icke.

Nipsu blivit lite grå , men fortfarande en gentleman .

Orange gillar jag inte annars , men i höstens färger kommer den till sin rätta.

Till och med mitt strumpgarn har en nyans av orange .

Nu skall jag sitta och sätta prislappar på mina hantverk , för nästa vecka är det höstjippo :) Hoppas det fina höstvädret håller i.

Veckan

som gick , bjöd inte på nåt revolutionerande. Inget mirakel tillfrisknande
med ryggen , tvärtom som en extra krydda fick jag bihåleinflammation och
luftrörskatarr. Tycker nog nu att det kunde räcka :( Men då "bäst före datumet" gått , så är detta vardag enligt en väldigt empatisk läkare.
Det var ett läkarbesök som heter duga . Hon satt och stirrade på sin dator , jag långt bakom henne och den enda gång vi hade ögonkontakt var då jag kom in / gick ut.
Tur så visste jag vad jag behövde , så det enda hon gjorde var att skriva recept och remisser. Besöket tog under 5 min och utan att röra eller se på mig. Kostnadseffektivitet är dagens melodi och hon var ett prakt exempel på detta.
Turar om att sitta/stå/halvligga och gå omkring och perkla . Blir inte så mycket gjort, men lite småpyssel . Höstens färger även i handarbeten.

Strumpor till prinsessan ♡

Nyckelringar