Jaa det var länge sedan jag fått nåt nedskrivet här.
Hänt en massa , men ändå varit helt tom på ord.
Hänt en massa , men ändå varit helt tom på ord.
Hoppade äntligen av från ett jobb som fick mig att må dåligt.
Sista droppen var då jag insåg att att man endast såg mig som en kostnad !
Beslutet var inte helt lätt, men nu kan jag igen sova .
Känner en enorm lättnad , fast jag inget vet om framtiden .
Så nu är jag friherrinna , ha ha haa
arbetslös nästan 60 år gammal kvinna ,
vilket betyder att jag inte är ett dugg attraktiv på arbetsmarknaden.
Min profil passar inte in i ett ungdomligt team, som en rekryterare sade så vackert .
Inte duger man heller till jobb som man är "överkvalivicerade " till,
då tror alla att man inte stannar där länge .
Nästan 9 år kvar att jobba , men ingen vill ha en ??
Motiverad, inga småbarn , ännu inga krämpor, livserfarenhet , arbetserfarenhet ....
men nix , är osynlig på arbetsmarknaden.
Undrar hur vår regering tänker då de vill att vi skall förlänga våra arbetskarriärer ??
Hur gör vi det då ingen vill ha oss gamyler ?
Julen firade vi alla tillsammans , testade oss före och alla fick negativt svar.
Men.... barnbarn nr 1 hade blivit smittad i skolan sista dagen före jullovet och det
resulterade att 10/16 insjuknade i Corona skitet.
Som tur de flesta lindrigt och vi gamyler klarade oss med blotta förskräckelsen.
Men dit for det jullovet , karantän för alla mina små gullen och allt
vi tänkt göra tillsammans blev inte av.
Och när väl den ruljangsen var avklarad så var det igen kalasdags ,
lilla barnbarn nr 5 fyllde 2 år.
Nån av skolbarnen hämtade norovirus ( magsjuka ) från skolan och denna fest
resulterade i att de flesta av oss fick det.
Mådde helt pyton i nästan en vecka , var verkligen ett virus som hette duga.
Nu går dagarna i sakta makt ; blandning av arbetsansökningar ,
handarbete, hundpromenader och barnbarn.
Både skönt och skrämmande.
Skrämmande att inte veta om jobb , duger jag nånstans mera ?
Hur skall vi klara oss ekonomiskt ?
Ljuset börjar komma tillbaka igen, vintern gått med jätte fart , trots allt.
Njuter av snön, fast det kanske nu skulle räcka av den varan .
Promenaderna med hundarna inne i en snötäckt skog är det bästa som finns.
Tystnaden och stillheten är precis det jag behöver just nu.
Alla säger hela tiden till mig att "du skall tänka positivt " , men hur gör man det ?
Fåglarna kvittrar redan och våren är kanske inte så långt borta .
Hoppas att den skulle hämta nåt positivt med sig.
