Yllestrumpor

 kan man ha för många av dem ?

Nej , är svaret om man frågar mig.

Jag går omkring med dem året runt .

Visst , även på sommaren .

Tror att jag var kring 10 år  när jag stickade mina första strumpor.

Sylvi-tanten , som bodde granne till oss , var den som 

tände denna passion hos mig.

Tack snälla att du lärde mig att trolla med stickorna , 

och hade tålamod att lära mig hälen 💜

Undrar hur många strumpor jag stickat under årens lopp ?

Vissa veckor blir flera par färdiga , 

t.e.x denna vecka har jag stickat 5 par .

Tror nog att ett medeltal är ca 50st / år 

och detta gånger x-antal år .

Flera tusen par vågar jag nog säga att 

ekvationens svar är.

Att sticka är för mig en form av terapi .

Samtidigt sjunker blodtrycket 

och tankarna klarnar .

Vissa mönster kräver mera koncentration ,

men en sk. basstrumpa klarar jag av med ögonen fast .

Jag stickar alltid .

Då jag tittar på tv ,

i bilen ,

varje ledig stund 

och även nu på sista tiden under Teams-möten.

Läste nyligen en artikel om en undersökning man gjort

där man kommit fram att sticka på tex lektioner hjälper 

att koncentrera sig och lära sig.

 Denna undersökning håller jag med om.

Yllestrumpor går bra åt på mässor och marknader.

Det är även dem jag har mest beställningar på .

När flickorna var små avskydde de att få ett par strumpor 

till julgåva , men detta har ändrat.

Även de går omkring med dem året om 😍

Yllestrumpan är för mig som ett par tossor,

 en trotjänare ,

som finns med hela dagen.

På morgonen drar jag på mig ett par s.k. ankelsockor , 

oftast stickade av restgarn.

Litet tunnare version passar in i uteskorna,

värmer bra då jag är ute med hundarna.

På kvällen blir det tjocka mysstrumpor , 

ofta flyger dessa av nån gång under natten.

Yllestrumpan , min bästa vän 💕

Äsch....

 händer detta nån annan  ?

Skrivit en lång text och plötsligt 

så raderar jag allt och börjar om från början...

All blev fel , frustrerande 😕

Hösten har varit utmanande för mig, 

känns svårt att ta tag i saker.

Lika grått både ute och i mitt huvud.

Känns att dagarna bara flyter inne i en dimma.

Vaknar och det är beckmörkt , 

8 h framför datorn  ( kanske ljusnar det en aning ),

ut med hundarna innan det igen är beckmörkt

 och så var det kväll igen.

Känns inte bra och 

flytt av klockorna gjorde saken definitivt inte bättre.

 

Tänder en massa ljus , 

tittar in i lågan och det känns en aningen bättre.

Ända tills jag hör en röst från tv :n som predikar 

om att man inte borde bränna ljus ,

de är så farliga för hälsan.

Arma öde , skall nu även detta tas bort från oss ?

Finns det något man mera kan göra med gott samvete ?

T.o.m. i Noux nationalpark har en massa nya förbudsskyltar kommit upp.

Kanske man inte ens snart får gå ut ??

 

Naturen är för mig det som man på finska kallar  "henkireikä ".

Finns inte ett bra ord på svenska för det ,

ordet beskriver något som man upplever vara viktigt för eget orkande , välmående.

Ute i naturen känns det att jag kan andas och fylls av ett lugn.

Havet och skogen är mina favorit platser ;

känna havsbrisen mot kinden eller höra tystnaden i skogen ,

det är lycka.

Lycka som jag får dela med H och mina hundar.

 

Julen har kommit smygande,

tomtar krypit upp på sina platser.

Lite småpynt här och där.

Men det känns på något sätt fel ?

Vågar inte ännu planera något gällande julen ,

troligen så blir det en helt annorlunda jul i år.

Men viktigaste är att vi alla är friska och har varandra.

Det kommer flera jular 💓