är ordet jag upplever att beskriver
bäst hur jag känner mig just nu.
Tacksam är väl det översatt ,
men det har inte samma pondus tycker jag.
Varför är jag tacksam?
Mest för att jag äntligen ser ett ljus
i tunnelns slut .
Fått min första dos av vaccinet ,
ni gissar säkert mot vad.
Jep, rätt svar är Covid-19
Tacksam över att bo i Finland .
Ofta har jag svurit över att vi finns
här långt uppe i norr .
Saknat en massa av saker
som det tex finns i mitt favorit land Italien .
Men det senaste året har det visat ,
att detta är det perfekta stället att bo på.
Glesbebyggt land ,
vi bor några kottar i stora hus / lägenheter ,
alla håller frivilligt distans ,
en underbar natur att vistas i
och sist men inte minst
en sjukvård som funkar
och alla dessa superhjältar
som jobbar där.
Min hemstad har kommit långt i vaccineringarna
och plötsligt såg jag att även min tur har kommit.
Redan känslan att kunna reservera tiden
gjorde mig euforisk.
Äntligen !
Och på fredagen var det dags .
Stället var en stor jumppasal
och i dörren togs jag emot av en glad "gubbe" .
Han hade på sig Röda Korsets väst
och var där för att välkomna mig och visa vägen.
Fram med ID och efter en minut var det min tur.
I båset väntade en supervänlig sjukskötare
som kollade mina uppgifter och berättade om vaccinet.
Och så var det färdigt , jag var vaccinerad !
Kunde ha kramat om henne ,
så lycklig och lättad kände jag mig.
Tusen tusen tack !
Känner mig tacksam och privilegierad.
Det är nog ännu långt att gå ,
inann vi kommit igenom den helt ,
men äntligen ser jag ett ljus i tunnelns slut.
♫ Blåsippan ute i backarna står ....♫
inte ens det att våren tagit time-out stör mig just nu
