April,
månaden som försvann in i en dimma.
Covid-19 kom på besök
och blev en långvarig gäst.
Måndag morgon vaknade jag med halsont,
men inget dess mera.
Tisdagen hämtade en rinnande näsa med sig
och då tänkte jag första gången på corona?
Testet visade dock negativt, så drog en lättnades
suck.
Torsdag , ännu mera täppt och helt slut ...
Hmm, nytt test och vips var där två tydliga streck.
H:s visade samma, så jippii nu var vi båda smittade.
De följande dagarna orkade vi absolut inget annat än
sova.
Dygnet runt !
Att gå på toaletten krävde enorma ansträngningar
och att komma upp för de 12 trapporna
från nedre våningen tog nästan livet
ur en.
Hundarna satt med benen i kors,
iom att jag bara inte orkade gå ut med dem.
Stakins krakar ☹
Som tur hjälpte nr 4 mig med dem och
gick ut med dem på kvällarna.
Flunsan gav med sig , men kvar blev
en enorm trötthet.
Varannan dag tror du att allt ok,
men följande morgon kommer du knappt upp ur sängen.
Smaksinnet var borta i ett par veckor för mig,
men kommit nu tillbaka.
Utom kaffet !! det smakar underlig ännu oxå.
Och det är panik ... jag behöver det i massor.
Som tur innehåller Cocis en massa koffein .
Nu är det maj när jag skriver detta
och kan säga att april månad for helt förbi för mig.
Inte för att jag nu vet om direkt missat nåt av
våren,
då jag tittar på de snöhögar vi fortfarande har kvar.
Så småningom orkat igen gå på långa promenader,
takten är nog inte ännu den samma som tidigare,
men nog bättre hela tiden.
Den som tycker att "det bara är en vanlig flunsa
"
skall inte säga det till mig i alla fall.
Kan vara att säger nåt fult.
Varifrån den hittade till oss
är ett mysterium, men ingen kan väl mera undgå den.
Vill inte ens tänka på hur vi mått
utan vaccinationer ☹
