Äppel

Päppel , pirum parum puff...
Även äppel finns det massor i år, trädens grenar orkar knappt bära all frukt.
Själv har vi inte äppelträd, men som tur finns det i "släkten".
Har kokat mos i massor, rå saft dricker vi litervis och förstås äppelkaka. Det är aldrig fel med en ljummen kaka och vaniljsås.
Ett recept har följt med mig i 10-tals år, finns dokumenterad i "lilla blåa boken".
Boken där är alla hemliga recept finns.

 ÄPPELKAKA

3 dl vetemjöl

1,5 tsk bakpulver

1,5 dl socker

75 smält smör 

1,5 dl mjölk

2-5st äppel

Blanda mjöl, bakpulver och socker.

Tillsätt smör och mjölk, blir en grynig massa.

(I det ursprungliga receptet skulle smöret smulas,

 men smält funkar lika bra)

Häll i en smord och bröad form.

Stick ner äpplen och strö socker, kanel på.

Klicka smör på.

In ugnen 225° i ca 30 min.

 

Super enkelt och gott 

Veckoslutstankar

Ninni , min finaste kollega och vän , överraskade mig totalt i början av sommaren , genom att överräcka mig inbjudan till sitt bröllop ♡
Blev så glad och rörd att det inte går att beskriva . På lördagen gick bröllopet av stapeln , men då man inte kan sitta eller stå längre än 15 min i gången , så är det bäst att stanna hemma :(
Ninni och hennes Tony har seglat tillsammans i många år och nu
seglade de i hamn. Må kommande seglaster ha fyllda segel och inga stormar i horisonten.
Några visdomsord att minnas i fall mörka moln skulle dyka upp...
" Livets stora gåta - älska , glömma och förlåta "

Lördagens höjdpunkt för mig,  var en långsam promenad ( tror att en snigel for förbi ) till "min" skog -  mitt terapirum. Njöt av det superfina vädret och skogens skönhet.

Mimmi förstod inte alls promenadens långsamhet , stod och suckade :)

Söndag morgon grydde med halsont , täppt näsa och en känsla av att blivit under en ångvält. Nr 3 och 4 hade det under veckan och nu var det min tur. Stööön !
H plockat 20 l lingon , som borde fixas . Månne de försvinner om jag säger tex simsalabim ?

Augusti

Luften känns annorlunda, fuktig...  nåt trollskt över det .
Det doftar annorlunda, vått gräs och hö .
Skymningen faller .
Tranornas skrik hörs uppe i skyn .
Ljung och lingon lyser upp mossan i skogen .

Rönnen dingnar av rönnbär, vilket enligt min mommo betydde sträng vinter .

Hösten kommer smygande .
H älskar hösten, detta är årstiden då han njuter för fullt. Kan andas igen .
Visst gillar jag fina, soliga småkyliga höstdagar , men mörkret som blir dominerande är inget för mig .
Tur kan man tända ett ljus ♡

Tänk hur

lyxigt vi har det , då vi kan gå ut i skogen och plocka en massa godsaker !
Skogen full med bär och svamp , nästan så att man kan välja o vraka.
För min del har det inte blivit nåt plockande i år, utom vinbär som växer på rätt höjd :) Kokade svarta vinbärs sylt och kände mig som Muminmamma , då jag radade in burkarna i skåpet.

För första gången på 1 månad vågade jag igår mig på en liten skogspromenad . Oj jösses , så jag saknat det ! Varje liten cell av mig njöt av lugnet, doften och stämningen i skogen . Blodtrycket sjönk säkert med hälften på 10 minuter.
H gick omkring och fyllde korgen med kantareller och nr 3 plockade ett ämbare med blåbär.

Jättestora och goda

Kantarellerna blev till gourmet kvällsmål , stuvning på rostat bröd.

Smaskens

Blåbär till efterrätt, det kan inte bli bättre :)

Syskonkärlek-

varför heter det så?
Har funderat mycket på saken och kommer alltid till slutsatsen att kärlek är nog fel ord. Men vad är nu motsatsen till kärlek , vet inte vad som skulle mera beskriva relationerna mellan vissa syskon.
Har själv ingen erfarenhet av det, tyvärr, och antagligen just därför förstår jag mig inte alls på saken :(
Har aldrig behövt fundera på saker som ;
....jag fick aldrig göra, hen får allt...
...orättvist att hen.....
...du tror alltid på hen...
...du lyssnar bara på hen...

Syskonen borde enlig min logik ty sig till varandra likt mitt gamla
körsbärsträd och Klematisen.
Ibland är jag ok med tanken att vara enda barnet, men till 99 % saknar jag ett syskon.
Nån som jag kunde dela barndomsminnen med.
Nån som man kunde lita på i vått och torrt.
Nån som bara skulle finnas där.
Kanske dessa är saker som man förstår att uppskatta först sedan man har några ( många ) år på nacken?
Mina tankar har styrt in på dystra banor på sista tiden, kanske bäst att tillämpa H: s visa ord: " om du inte har nåt fiffigt att säga , var tyst ! "

Vågade mig idag gå till mitt favorit ställe ner till bron, kondisen är dock bara en skugga blott. Syns tydligt på bilden :)