Fredag kväll

Äntligen tid att sitta ner en stund! Jobbet har fört mig hit och dit denna vecka, tiden bara rusat. Då jag körde från Jeppis mot Vasa nu på dagen, såg jag ett gäng med gäss som landade i havsviken. De kom  flygande i en prydlig "plog" och alla visste precis vad göra. Synen fick mig att fundera på deras flytt, hur är det möjligt att de orkar flyga hundratals kilometer och hitta rätt? Vi mänskor klarar av att tappa bort hela flygmaskiner, fast vi har en massa elektronik till hjälp! Kanske just det som är problemet i dagens värld, vi litar blint på alla datorer och dylikt och glömmer bort bondförnuftet.
Då jag åt frukost på hotellet i morse, läste jag Hesari och kände hur blodtrycket bara sköt i höjden. Vad felas alla mänskor, vart har mänskligheten försvunnit, var är sunt förnuft?? Jag godkänner inte detta som pågår i Europa och tyvärr även här hemma i det land som jag hittills upplevt som ett tryggt land att leva i. Måste antagligen fundera om.
Tänkte på gässen igen, då de blå-vita vingarna förde mig till Hesa. Hoppas att gässen kommer lika smidigt och tryggt dit de är på väg.

m

Söndags menyn

Det var sommaren 2013 som nummer 1 kom på att vi skulle en gång i veckan träffas genom att laga mat på söndagen turvis. Alla hade sitt under veckan och det blev bara inte av att träffas. Arrangemanget har varit en succé som  alla uppskattar massor och funkar super! Maten är "vanlig" mat , t.ex. makaronilåda går bra och om man inte kan delta alla gånger, är det helt ok. Vi är 4 som turas om att laga mat och idag var det min tur.

Hösten nalkas och kanske detta var den sista "sommar-menyn" för i år.

Meny
Grillade kassler biffar, med ost potatis.
Sallad gjord på tomater, gurka och basilika. Allt plockat i mitt egna växthus.

Till efterrätt tartaletter med citroncurd,  marscarpone grädde och blåbär. Nr 3 var övernatt och det var hon som fixade dessa godbitar.

Vi satt ute på terassen , njöt av vädret och av varandras sällskap. Hela slurven, 9 vuxna och 2 barn, alla mina nära och kära ♡

Mommos sallad

Sommarens måste för oss är "mommos sallad". En härlig coctail av dill, persilja, lök och äppel. Vet inte vems receptet ursprungligen är, men har alltid kallats mommos sallad hos oss.

På Mommos tid fanns inga maskiner, utan hon "spita" allt till finaste mos för hand. En hel förmiddag tog det för henne att fixa salladen och sedan kom jag och åt upp det på noll tid. Stackars henne !

Efter att Mommo inte längre fanns, var det min mamma som fixade salladen ocb nu har hon gett det över till mig.
I mitten av juli är det dags för första satsen, då dill och persilja är färdiga. För mig är det Hagnäs torg som gäller, tidigt på lördag morgon. Korgen full med allt som behövs och så är det bara att köra i gång. Idag tar det inte en förmiddag att fixa salladen, tack Kenwood för det!
Lika strålande åtgång har salladen fortfarande idag, som för 50 år sedan. Samtidigt som salladen känns som "vår" egen, så tycker jag att alla borde få smaka på denna delikatess. Receptet kommer ni att hitta på nummer 3:s (dotter ☺) egna blogg - Olipa kerran keittokirja-
                                      Tack Mommo ♡

Höstvisa...

Höstvisan, som Tove Jansson skrivit orden till, beskriver mina tankar just nu.
"...det finns så mycket saker jag skulle sagt o gjort, och det är så väldigt lite jag gjorde..."

Sitter ute på terassen och njuter. Tankarna far hit och dit, utan nåt vettigt innehåll. Luften är varm, men samtidigt kan man känna att hösten nog lurar där bakom knuten. Ljuset och dofterna är annorlunda än på sommaren, en känsla av vemod sveper över mig. Sommaren som vi så väntade på , drar mot sitt slut för denna gång. Arbete och skolor kallar oss igen till vardagen. Hann vi med allt det vi planerade, blev alla förväntningar uppfyllda?? Knappast, inte denna sommar heller. Tänk om jag lärde mig att leva i nuet för fullt, njuta av allt det fina jag har omkring mig och inte alltid tänka på alla "måsten" . Vart har jag egentligen så bråttom, varför finns en massa måsten i mitt huvud? Ekorrhjulet snurrar för fullt och jag vill sakta farten!

Tar en sväng i trädgården och ser en massa ogräs.... men låter dem vara, de rymmer ingenstans (tyvärr). Måste börja coacha mig själv, vilket ju är dagens melodi, och låter bara vissa "måsten" vara och se istället allt det vackra .

Åkrarna

Valde att gå längs åkrarna i kväll och en vindpust av  nostalgi kom över mig. Gråa lador, svalornas skrik och doften av nyslaget hö, förde mina tankar till barndomens somrar. Ni vet, då när solen alltid sken och sommaren kändes jätte lång!
Många av min bästa minnen är kopplade till en gård som hette Måsabacka. Det var min  bästa kompis gård och där fick jag fira många härliga somrar. Hödoften fick mig att minnas de otaliga gånger vi  "hamnade" sätta hö på störar,  svettigt jobb kan jag berätta.  Senare skulle det hoppeligen torra höet föras till ladan och då fick vi åka högt uppe på hölasset. Vilken lycka! Ingen upplevde det som nåt farligt, men idag skulle man säkert bli inburad om man lät sitt barn åka så. Väl inne i ladan hoppade vi ner från  de högsta bjälkarna och ingen hade en aning om vad hö-allergi är eller om man har en olycksfallsförsäkring.
Höstörar i prydliga rader , vilken fröjd för ögat. Samma kan man inte säga om de vita traktor äggen som ligger huller om buller. För att inte tala om återanvändning, höstören, vilken underbar sak. Mera om det en annan gång.

3

Naturen

Får ofta frågan, varför vill du bo på landet? Svaret är alltid det samma, närheten till naturen. För mig finns det inget annat alternativ (frågar man nr 4 är svaret nåt annat).

Då jag kliver ut genom porten, kan jag välja mellan att gå på länk i skogen, genom vida åkrar eller längs en idyllisk liten byaväg. Extra lyxigt blir det, då vi går en timme och inte möter en kotte. Kan helt lugnt prata med hundarna utan att nån hör, gratis terapi på köpet.
                               

                               

Nu kanske nån tror att vi verkligen bor "långt" ute på landsbygden, men mitt paradis finns faktiskt i det område som kallas huvudstadsregionen.

I morse behövdes ingredienser till blåbärspaj. På med stövlarna och upp längs stigen  som börjar nästan utanför porten. Min avsikt var att endast plocka den ena litern som behövdes för pajen, men kom hem med ett ämbare fullt. Inget illa med det, men då jag redan plockat ca 100 l i sommar, så är frysarna fulla. Både egna och släktingarnas.

Gäller att välja åker alternativet, då jag nästa gång går på länk!

   

2 år...

... tog det för mig att få skrivet det första inlägget! Vem är jag då? Mamma till 4 flickor o Mumma till 2 härliga barnbarn, mina guldklimpar. Gift sedan evigheter med H som oftast räknar till hundra med alla mina projekt. Två ibland tre hundar, som för mig ut i naturen i ur och skur.Bor ute på landet i mitt föräldrahem; ett gammalt egnahems hus som så småningom börjar likna mig. Älskar att pyssla, handarbeta och fixa gamla saker. Loppisfynd är mina skatter, ibland perfekta direkt och ibland måste man förädla dem . Har en massa tankar och drömmar, ibland slår drömmarna ut, precis likt vallmoknoppar.

Kaksi vuotta kesti että sain ensimmäisen tekstin kirjoitettua! Kuka sitten olen? Neljän tytön äiti ja kahden ihanan lapsenlapsen Mumma. Ikuisuuden naimisissa H:n kanssa, joka useinmiten laskee sataan kaikkien projektieni kanssa. Kaksi , välillä kolme koiraa jotka vievät minut ulos luontoon, satoi tai paistoi. Asun maalla lapsuuden kodissani, vanhassa omakotitalossa joka vähitellen alkaa olla näköiseni. Intohimoni ovat käsityöt ja kaikki käsillä tekeminen. Kirppislöydöt ovat aarteeni; välillä ne ovat heti helmiä ja joskus ne vaativat hieman tuunausta. Minulla on lukuisia ajatuksia ja unelmia, joskus unelmat puhkeavat kukkaan, ihan niin kuin unikonnuput.