Åkrarna

Valde att gå längs åkrarna i kväll och en vindpust av  nostalgi kom över mig. Gråa lador, svalornas skrik och doften av nyslaget hö, förde mina tankar till barndomens somrar. Ni vet, då när solen alltid sken och sommaren kändes jätte lång!
Många av min bästa minnen är kopplade till en gård som hette Måsabacka. Det var min  bästa kompis gård och där fick jag fira många härliga somrar. Hödoften fick mig att minnas de otaliga gånger vi  "hamnade" sätta hö på störar,  svettigt jobb kan jag berätta.  Senare skulle det hoppeligen torra höet föras till ladan och då fick vi åka högt uppe på hölasset. Vilken lycka! Ingen upplevde det som nåt farligt, men idag skulle man säkert bli inburad om man lät sitt barn åka så. Väl inne i ladan hoppade vi ner från  de högsta bjälkarna och ingen hade en aning om vad hö-allergi är eller om man har en olycksfallsförsäkring.
Höstörar i prydliga rader , vilken fröjd för ögat. Samma kan man inte säga om de vita traktor äggen som ligger huller om buller. För att inte tala om återanvändning, höstören, vilken underbar sak. Mera om det en annan gång.

3