Har funderat mycket på saken och kommer alltid till slutsatsen att kärlek är nog fel ord. Men vad är nu motsatsen till kärlek , vet inte vad som skulle mera beskriva relationerna mellan vissa syskon.
Har själv ingen erfarenhet av det, tyvärr, och antagligen just därför förstår jag mig inte alls på saken :(
Har aldrig behövt fundera på saker som ;
....jag fick aldrig göra, hen får allt...
...orättvist att hen.....
...du tror alltid på hen...
...du lyssnar bara på hen...
körsbärsträd och Klematisen.
Ibland är jag ok med tanken att vara enda barnet, men till 99 % saknar jag ett syskon.
Nån som jag kunde dela barndomsminnen med.
Nån som man kunde lita på i vått och torrt.
Nån som bara skulle finnas där.
Kanske dessa är saker som man förstår att uppskatta först sedan man har några ( många ) år på nacken?
Mina tankar har styrt in på dystra banor på sista tiden, kanske bäst att tillämpa H: s visa ord: " om du inte har nåt fiffigt att säga , var tyst ! "
Vågade mig idag gå till mitt favorit ställe ner till bron, kondisen är dock bara en skugga blott. Syns tydligt på bilden :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar