söndag 23 september 2018

"vem skall trösta knyttet ?"

iiiik, iiiik , vaknar med ett ryck
det är ugglans jakt rop som väckte mig.
Skriket är högt och skrämmande.
Hjärtat tar ett par extra slag och hundarna morrar dovt .
Nåt farligt är på gång.
Försöker hitta en bra ställning och somna om,
men vet redan nu att det är kört.
Tankarna börjar vandra,
hit och dit.
Cirklar runt, utan nåt mål.


Detta misslyckade foto beskriver mina tankar .
Igen en natt utan sömn,
vet inte längre hur månte i rad,
men många är de.
Lyssnar på H:s djupa andetag,
blandade med ett par snarkningar.
Inget väcker honom.
Hundarna trycker sig närmare mig ,
och snart sover de sött vidare.
Mörkret runt mig är kompakt,
endast brandvarnarens gröna ljus blinkar till.
Vinden susar ute,
nu då och då faller ett ekollon ner på bilen , tjong.
Swisch ! ... det var ugglan som flög förbi fönstret,
troligen men en oskyldig liten mus i näbben.
Tik-tak ... klockan i tamburen tickar på i jämn takt.
Märkligt hur alla sinnen är skarpa i mörkret ?
Känner hur hela jag är spänd.
Bitit tänderna så hårt ihop att får knappt upp munnen.
Axlarna värker och känner hur huvudvärken kommer smygande.
NU borde jag genast stiga upp och ta en cocktail med piller,
annars klarar jag inte av morgondagen.
Skulle inte orka ... men har inte alternativ .
Stiger upp och smäller tårna i dörrkarmen.
Svär och smärtan får tårarna att börja rinna.
Tröttheten , alla dystra tankar , huvudvärken...
bägaren rinner över.
Ett svart hål vill svälja mig.
Varför känns det så här , vad händer ?
Får inget grepp om mina tankar och känslor?
Stirrar ut i mörkret, länge


Plötslig ser jag nåt..
en liten strimma ljus.
Det kommer alltid en ny morgon.
Likt solen gäller samma för mig,
stiga upp 
och se allt det fina jag har omkring mig.


"dagen gryr , mörkret flyr "




Lumis leksak ... vi har nåt gemensamt,
denna stackars leksak o jag








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar