söndag 17 april 2016

En saknad

som inte går att beskriva i ord fyller våra hjärtan . Ett tomt hörn i soffan , en tass mindre på mitt knä vid matbordet , en tom plats i min säng .... Hela jag känner mig "halv". Min trogna följeslagare sedan 12 år är borta, endast saknaden och minnen finns kvar.
Nasu springer nu fri utan krämpor , på sitt favorit ställe , ute på en holme .
Så vill jag tänka det .
En ny stjärna har tänts på himlen.

Sov gott Nasu , du finns alltid i våra hjärtan ♡





Följande dikt fanns på kvittot jag fick från veterinären .
Den är så vacker och den säger allt !

" Kun siis kuljet metsässä,
jossa kuljimme yhdessä 
ja etsit aurinkoiselta pientareelta varjoani,
kun pysähdyt kukkulalle
katselemaan kaukaisuuteen
ja kädelläsi etsit tapasi mukaan minua
etkä löydä ja tunnet surun hiipivän sydämeesi...
Ole hiljaa ,
sulje silmät ,
hengitä .
Kuuntele askelteni ääntä sydämessäsi .
En ole poissa, kuljen mukanasi,
aina sinussa  "

-tuntematon-

3 kommentarer:

  1. Åååh, ufff....det där är det värsta med att älska sina djur. Att behöva säga det där farvälet som görs så ont och som man ändå vet är det enda rätta....Varmaste kramen!!!! <3

    SvaraRadera
  2. Förnuftet säger att det var rätt , men hjärtat gråter. Att man kan sakna nån så ! Tack för kramen , den behövdes<3

    SvaraRadera