Bilden , suddig sådan , säger mera än tusen ord
Mimmi saknar sin vän , helt massor ! Hon är ledsen och känner sig inte trygg. Vaktar alla mina steg och vill inte släppa mig ur sitt synfält . Antagligen är hon rädd att även jag försvinner . Hon vill inte ens äta , gräver sig bara ner under täcket och suckar djupt.
Lika känner vi nog oss alla... saknaden är stor . Hela tiden kommer något som påminner om Nasu ; en boll under skåpet , en matskål i skåpet , remmen som hänger vid dörren .. När jag kommer hem , väntar jag fortfarande på att Nasu skall komma rusande emot mig.
Ingen kan ersätta Nasu och den kommer alltid att finnas i våra hjärtan. En ny valp är det vi behöver nu; en ny kompis till oss , en ny familjemedlem att älska.
Våren har sympatiserat med oss , tagit ett par steg bakåt och gråtit med oss. Igår var det stora , vita tårar . Snö denna tid på året gillar jag inte , men nåt vackert var det i dessa hagel på trappan .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar