Hundar har funnits i mitt liv ända sedan jag var ca 6-7 år, det var då kejsarinnan Farah Diba gjorde entré. Diba var en boxer med ett underbett som gjorde att hon alltid visade tänderna, hon var förtjusande. Diba tände en gnista, som fortfarande brinner, kärleken till hundar.
Diba följde mig till skolan, lyssnade och tröstade under många fina år.
Efter Diba kom det en cockerspaniel som lystrade ( då det passade den ) till namnet Clown. Nu fanns H även med i bilden och Clown blev vår första gemensamma hund. Sedan går det som det brukar gå när man gifter sig, det kommer en baby. En bortskämd cockerspaniel och en baby som lärde sig att krypa så småningom , var inte en lyckad kombination. Vi försökte allt, men efter att nr 1 fått känna av Clowns vassa tänder ett par gånger, fanns det inget alternativ......
Adoption blev aktuellt till följande. En manchesterterrier herreman vid namnet Toker flyttade in. Toker passade inte in H´s mun, så det blev Tollo. Undrar hur många gånger jag fick förklara att den inte var en doberman valp ?? Manchesterterrier var inte på den tiden en vanlig ras, tror att det fanns under 1000 st då. Tollo blev nr 1s stora kärlek och ni kan gissa vad hon har för hund själv idag :)
Boxern Tico var följande hund. En boxer med "färgfel", alldeles för mörk för att få vara på utställningar, mao perfekt för oss. Tico älskade oss, lite för mycket ibland. Den hade en skydd instinkt som gjorde det lite utmanande för främmande att närma oss. Inte alltid så lyckat, men vi älskade den! Tico blev endast 8 år gammal, då den fick problem med ryggen och en dag kunde den inte stiga upp.
Blev panik att snabbt hitta en ny "kaveri" till oss, vilken tur att tekniken gått framåt och man kunde lite surfa på internet. I Mäntsälä fanns en foxterrier som suttit i karantän och skulle egentligen flytta till England, men det blev inte av. Ingen ville ha en 6 mån övergammal hund och uppfödaren var i blåsten. Ni som har hund, vet säkert att man inte skall /kan åka och titta på en hund. Garanterat kommer man med den hem! En liten vit hundvalp satt i baksätet och vi provsmakade på en massa namn. Det var H som kom på det, NASU. Precis som grisen i Nalle Puh , var vår Nasu rädd för allt.
Nasu finns fortfarande med och med oss har vi även en busunge Mimmi. Mimmi är en 2 år gammal jackrussel och kan med gott samvete sägas vara en rackarunge.
Sedan en dag kommer den dagen man inte vill tänka på, men om man älskar sin vän, så gör man ett svårt beslut. Vi har tänkt att de blir stjärnor som vaktar oss på himlen. På natthimlen ser jag ibland 4 stora stjärnor, det är Diba, Clown, Tollo och Tico som blinkar till oss. Tyvärr så tror jag att där finns inom kort ännu en femte stjärna......
<3 , bästa Ninni.
SvaraRadera