Har hunnit

med en massa redan nu och klockan är 7 på söndag morgon.
 Nr 4 är på arbetspraktik inne i centrum och börjar sitt skift 7, vilket betyder att man startar 5.45 för att hinna med allmänna fortskaffningsmedel. Jätteskönt med en fungerande kollektivtrafik , detta var ironi !
För att hon överhuvudtaget kommer nånstans så skall nån = H skjutsa henne till tåget och därför har vi alla stigit upp kl 5. Mindre muntert enligt H, men inte så stor skillnad för mig . Nu på morgonen gällde det ännu tidigare , då det hade snöat under natten och man inte kommer bort från gården utan att fixa bort det först.
En massa tankar har även flugit fram och tillbaka i mitt huvud , igen. Då jag var ute i går med hundarna, kunde jag igen känna mig lycklig över den fina plats jag bor på. Här finns det jag älskar mest, naturen och lugnet. Vår bya väg är alltid lika vacker, ingen skillnad på årstiden.

Promenerade igår 1 timme utan att träffa en enda kotte, vilken lyx. Minnen kom över mig; hur jag med mamma som liten flicka gick här på precis samma väg. Ibland sprang vi , då vi båda var mörkrädda och ingen vägbelysning fanns på den tiden. Sedan blev det skolväg med min bästa vän Anne och plötsligt gick man hand i hand med H.
Ett par år bodde vi borta , men längtan hem blev så stor att vi kom tillbaka till vårt paradis. Barnvagn och hund var det som gällde till följande på promenaderna och nu är det jag och hundarna.

Trivs bland mänskor, men behöver min egen tid. Har lyckan att ha härliga kolleger på jobbet , som fyller min sociala kvot på dagarna och sedan ett par guldkorn på fritiden. Mest är jag dock lycklig över min familj, de är mitt allt. Idag är det vändag  , tack alla mina fina vänner för att jag har er <3