Virkade Macarons

Macarons, dessa ljuvliga små bakelser . 

Bakelser som jag bara inte kan baka.

Otaliga försök !

De spricker, blir torra, 

blir för små / för stora osv osv....

Ger upp och gör istället nåt jag kan .

Nämligen svänger med min virknål

och simsalabim

puff !

 Perfekta macarons

Här kommer receptet , ursäkta mönstret 😋

Du behöver 2 olika färgers bomullsgarn och virknål nr 2,5.

Själv använde jag Cotton nr 8 som är mitt favorit bomullsgarn.

Du kan lätt förstora / förminska dessa , 

men för mig är denna storlek just den rätta.

Virkade macarons

Varv 1 : Virka 6 fm i en magisk ring         

  Varv 2 : 2 fm i varje m                               

Varv 3: 1 fm , 2 fm i följande varvet ut      

Varv 4: 2 fm , 2 fm i följande varvet ut      

Varv 5: 3 fm , 2 fm i följande varvet ut      

 Varv 6-7: fm i varje m                                

Varv 8: Virkas i den främre maskbågen     

1 fm , 1 sm i samma m varvet ut    

Ta av garnet och byt till den färg du vill att fyllningen skall vara.

Varv 9: Virka fm i varv 7:s bakre maskbåge , sluta med sm.

Fäst trådarna en aning, lämna ändorna som fyllning.

Virka en likadan del, men ta inte av garnet efter att du 

virkat varvet med fyllningsfärgen. 

Sätt delarna mot varandra och virka ihop dem med sm 

i de yttre maskbågarna på de båda delarna.

Fyll macronsen litet innan du virkar varvet till slut.

Voila 

en perfekt macaron !

Minnen

Minnen dyker upp dagligen,

minnen om pappa .

Det är 4 månader sen jag sa farväl ,

och ännu känns allt lika svårt.

Små saker i vardagen 

kan göra att ett minne dyker upp 

och då flöder tårarna igen.

Förde hem matkassen till mamma ,

på bordet såg jag pappas glasögen .

Precis på det ställe som han lämnade dem .

Gick i en dimma hela dagen,

saknade var så stark

att måste åka för att hälsa på ,

till gravgården.

Sandudds gravgård är så vacker .

Massor med blommor 

Saknaden är större än jag

nånsin kunnat tänka.

Nätterna värst , 

då väller alla dystra tankar över mig  

som en tsunami.

Berättade om detta till dotter nr 3

och hennes svar var så här 

" Så småningom måste man gå vidare.

Inte glömma , men låta sig själv andas 

och gå vidare.

Det skulle Moppa ha velat och hoppats 

att vi alla gör. 

Vi säger med Väinö ( mitt minsta barnbarn )

varje kväll gonatt till Moppa efter aftonbönen

och vet att han hör.

Vi minns och tänker på honom en stund, 

och så somnar vi  "

Vilken klok dotter jag har 💗💗

Porkala udd. 

Havet ger mig en frid och därför söker jag med ofta just hit.

Skall försöka följa hennes kloka ord, 

för vill inte vara denna bittra kärring jag är just nu, 

som inte ser det fina jag har runt om mig.

En kall nos puffar på mig

och de vackra ögonen tittar frågande på mig.

Varför är du ledsen ?

En våt puss får det att kännas lättare igen.

Tillsammans tar vi en tur i trädgården 

och ett litet leende kommer på mina läppar.

#pelastapörriäinen

Rädda polineraren genom att bjuda dem på en coctail !

Glädjen som försvann

Vart är vi på väg?

Var är all glädje i vardagen ? 

Små saker som varit självklara tidigare är borta .

Overklig känsla då man funderar om man 

vågar åka till butiken ?

Tänk om nån nyser  eller om jag själv hostar ?

Avbokade min nagel fix ,

jep ,vet att det är ett väldigt pyttelitet problem, 

men har varit nåt jag gillat.

Frissa skulle jag ha om ett par veckor, 

men.... vet inte om vågar gå dit heller ?

Undrar hur vi alla ser ut sedan det igen är säkert att vara nära nån ?

Håret växer trots allt ganska mycket på ett år , 

eller vad det nu kan ta för att få ett vaccin.

Skall vi faktiskt gömma oss så länge ?

Hittills har jag i hela mitt liv fixat mig själv varje morgon,

men nu känns det onödigt.

Vem ser mig ? Absolut ingen.

Det enda jag gör är att går ut med hundarna ,

kommer det nån emot så hoppar hen in i skogen ,

för att säkert hålla avstånd.

Kan ju förstås vara att det inte bara är pga. Corona ,
utan att jag annars oxå är skrämmande ?

De flesta finnar är väl introverta och gillar att ha distans,

men tror att vi alla nog börjar bli litet ledsna.
Inte har vi kramats och pussats så massor förr heller,
men nu börjar nog de flesta att sakna nån närhet. 

Har litet svårt att förstå att barnen nog kan få gå i skola,

men inte träffa sina nära och kära ?
En av mina "favorit" politiker , inga namn nämnda ,
undrade för länge sedan om man kan dö pga. att man är så förbannad ?
Jag undrar nu om man kan dö pga.
man har så ledsamt efter sina barn och barnbarn?
Börjar kännas så.
När kan jag igen ha dem i famnen och krama dem?
De minsta vet inte ens om att de har en mumma och mofa :(
De äldre har jag sett ett par gånger ute,
men inte så trevligt att hela tiden påminna dem
"ni får inte komma nära " !

Kan inte riktigt godkänna att alla "gamyler " skall sitta

hemma allena . Ingen mår bra av detta !

Eller alla som ligger på sjukhus ,

och ingen får komma och hälsa på.

Många undersökningar visar att man tillfrisknar 

snabbare om man har sin familj och vänner nära.

Hittills har ju alla åldringar upplevts som en börda för samhället,

varför skall vi nu skydda ihjäl dem ?

Kanske det blir billigare så`

Ursäkta att jag låter cynisk ,
förstår så klart att man skall vara försiktig
men tycker inte att man kan behandla åldringar såhär.
Man blir sjuk av att vara allena .

Har alltid tänkt att det är en "högre makt "som styr allt
och att allt har en mening.
Försökt förstå även svåra saker.
Kanske det fortfarande är så,
 men om meningen är att vi skall gå mot
 en värld där vi håller distans ,
så vet jag inte om jag har nån förståelse för det .


Ett glädjeämne är ännu tillåtet,
att dricka kaffe !

Dalgona kaffet , supergott .

En annorlunda vardag

har vi alla fått lära oss att leva med.

Livet går inte att planera ,
det gör nåt /någon annan för oss.

Distans arbete blir säkert en vardag för oss i framtiden,

business resandet minskar och shopping på nätet är det som gäller.

Kanske detta som nu pågår är naturens sätt att säga ifrån ?

Var ute på promenix i går kväll och jösses så jag blev förvånad då jag hörde ett flygplan !

Efter att ha bott i över 50 år bredvid flygfältet , så har jag för länge sedan slutat höra dem.
 De har alltid funnits där och ljudet har varit en del av vardagen , hittills .

Måste riktigt stanna upp och kolla var den var på himlen ?

Där uppe såg jag den blåvita vingen , logon som fick mina tankar att minnas pappa .
Flygfältet och detta logo var viktiga för honom.

Strittade några tårar då jag funderade på vad han skulle ha tänkt om allt detta ?

Distansarbetet har gjort det att man inte behöver ha nån klädkris .

Nattskjortan fungerar bra halva dagen och efter lunch drar man på nån urtvättad tskjorta och jens och tillföljande igen nattskjortan.  Lite ironiskt är det att jag just före detta hände , hittade både

nya skor och ett par nya skjortor  ( vilket jag då alltså normalt inte gör ) .

Få se när de kommer till användning?

Kammat håret ?? Nix , inte varje dag .

Räcker att samlar ihop det till en svans , så inga frissabesök behövs.

Naglarna skall vi inte ens tala om !

Har i 10 år haft fixade naglar och nu går det ju inte.

Visst, det är små problem i denna härva , men stör mig litet .

Lite make-up behövs trots allt,

så att alla inte blir helt skrämda då jag går ut på promenad

Tankat bilen , hmm  när då ?

 Minns inte , måste riktigt kolla i appen och det var för 3 veckor sedan !

Inte klokt, normalt tankar jag minst 1 gång / vecka .

Naturen och plånboken tackar vackert.

Plånboken märker även att jag äter lunchen hemma .

Många € billigare och kanske tom hälsosammare.

Inget onödigt blir det heller shoppat.

Inga arbetsresor = en massa extra tid.

Hundarna vaknar upp vid tretiden , sträcker på sig och

tillföljande börjar ett intensivt stirrande på mig ;

skall vi gå nu ?

Kollade just min sportstracker app och det är endast 1 dag på detta års sida,

som jag inte varit ute på min dagliga långpromenad .

Vissa dagar då jag mått som sämst, har det blivit flera gånger i dagen.

Då var det nog ett par gånger som hundarna tom hade fått nog ,

stönade då jag tog fram kopplen :)

Känner mig ganska duktig .

Allt funkar dock inte på distans.

Att umgås , kramas och gosas lyckas inte så bra.

Saknar mina nära och kära så mycket !

Det att jag inte kan ta mina barnbarn i famn gör min sjuk .
Är så ledsen över att min mamma sitter ensam där hemma, vill krama även henne.

Är dock lyckligt lottad som har finast H;

får ha honom nära , krama om honom och tom ge en puss nu och då.

Stackarn som hamnar stå ut med mig varje dag och kan inte ens fly .

Min sista tanken innan jag somnar är;

snälla nån /nåt låt detta ta slut !



Historien upprepar sig,

det har mänskorna fått erfara många gånger . Det behövs en kris med jämna mellanrum , för att det igen skall kunna bli en balans och vi mänskor kan börja om . Oftast har det varit ett krig som brutit ut och kanske man kan uppleva även detta som pågår som ett krig.
Trodde aldrig att jag skulle hamna uppleva dagar lika de vi nu lever i. Instängda i våra hem ,  gränserna stängda både inom landet och utåt. Dagar då vi upplever en rädsla som inte går att beskriva , rädsla för en osynlig fiende som hotar oss alla , Corona viruset .
Vet inte om det är allt det andra som hänt mig under året som gjort mig extra känslig, men upplever detta väldigt tungt. Inte kunna ta hand om min mamma , se mina barnbarn eller överhuvudtaget göra det jag vill. Börjar tom tro att att jag flippar ur , inte klarar detta ??

Vi mänskor är lika sköra som dessa små Blåsippor .

Handarbetet har alltid varit mitt sätt att koppla av och nollställa tankarna , men inte ens det gör mig glad för tillfället . Märker mig sitta med stickningen i famnen och bara stirra nånstans i tomma intet.
Öppna tv eller en tidning kan man inte göra, för det enda som kommer överallt är bara gällande Corona . Missförstå mig inte, detta är en allvarlig sak det vet jag, men börjar nog litet och fundera om medierna gör det ännu värre än det är ? Vågar inte ens mera själv hosta , för genast är jag säkert på att NU fick jag det . Annars skulle jag inte ens ha tänkt på att hostat .
Våren kommer med storm steg och vi har kunnat njuta av ett härligt väder . Tur så bor jag här mitt i urskogen och har min egna gård , som gör att jag kan njuta av våren. Senaste i morse var jag på promenad med hundarna och mötte inte en själ, mao var det lätt att hålla 2 m avstånd till alla .
Fast jag nu inte är den mest sociala mänskan , så börjar tom jag sakna andra mänskor . Mest av allt saknar jag mina barnbarn och barn . De minsta ser jag inte alls , med de andra kan jag prata video samtal med . Kanske först i sommar få ta dem i famn igen , står inte ut med detta !! Min stackars mamma sitter instängd helt allena , får inte ens gå ut genom dörren . Är så ledsen för hennes skull :(
Tur har jag min finaste H . Han tröstar mig då jag gråter , han håller mig i handen , han bara finns där för mig. Han och hundarna håller mig i liv just nu .
Kanske jag tar fram handarbetet igen , andas djupt och tror att allt blir bra igen.

Visst  har jag trots allt fått en massa färdigt , tex en mössa och dessa pulsvärmare.

Saknaden

Gott nytt år , önskade vi varandra för en tid sedan ...

Så blev det inte , tvärtom !

Mitt livs tyngsta år hittills .

Tårarna jag fällt , 

är fler än vattendropparna som kommit ner.

I februari kom dagen jag aldrig velat tänka på.

Dagen  pappa lämnade mig.

Mitt liv föll i bitar.

Pappa,

Du som alltid funits där.

Du var min stöttepelare i livet.

Du hjälpte mig, du hade ett svar till allt.

Du var mitt allt

Kan inte förstå att du inte finns mera.

Aldrig prata med dig, 

aldrig höra dig säga "tjenare".

Känns som jag inte får andan

en stor sten trycker på mitt bröst.

Moppa, 

det blev du till mina barn,

den bästa av alla

Vet att du älskade oss över allt.

Tomheten är enorm.

och ingen annan kan känna lika som jag,

att inte ha en pappa.

Är ensam i min sorg.

Kanske sorgen bleknar en dag, 

men saknaden kommer aldig att försvinna.

"Blott en dag , ett ögonblick i sänder" 

sjunger man i psalmen 

och så försöker jag nu gå vidare.

Ingen kan ta din plats i mitt hjärta

tack för allt du lärde mig 

tack att du gjorde mig till den jag är

Älskar dig Pappa 💓

Sov gott 

" för världen var du bara nån , 

för mig var du hela  världen "

Ödet,

Ödet är oberäkneligt

vad som står skrivet i boken

vet ingen på förhand

allt kan rasa på en sekund

gårdagen får du aldrig tillbaka

Plötsligt

faller hela ditt liv i bitar

och du vet inte hur klara av detta ?

Tårar , ilska , hjälplöshet

skrik i mörkret -

varför just hen?

varför just nu?

Du går inne i en tjock dimma

hittar inte ut , men

vet att du måste vara stark

för alla andras skull

Minns att

säga att du älskar

visa att du bryr

ge dig tid att hälsa på

vara nära

DÅ när du ännu har chansen