När vi stod utanför Stockmanns julfönster och beundrade det magiska landskapet , kom en massa minnen över mig. Var lika fascinerad över det nu som för många år tillbaka . Minns det från min egen barndom och senare tillsammans med flickorna . Minns de små händerna som kramade hårt min hand och de tindrande ögonen . Ögon som var öppna för allt det vackra runt om oss . Nu stod det två fullvuxna kvinnor bredvid mig . Vart har tiden försvunnit och vem har tagit ifrån mig mina små flickor?
Vi promenerade längs upplysta gator , och kände mig lycklig . Visst är de stora , men ändå är de mina små flickor alltid i mitt hjärta .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar