Julväntan

 Mycket har hänt sedan senast.

Just nu sitter jag med  super flunsa hemma i soffan, 

men efter en lång skön paus på 9 mån,

så har jag återgått till arbetslivet.

Känns att jag vunnit en till lottovinst ,

finaste H är fortfarande den största vinsten.

Har hittat mig själv igen 

och först nu förstår jag hur dåligt jag mått de senaste tre åren.

Var på en arbetsplats som inte hade samma värderingar som jag 

och som styrdes på ett sätt som inte är från 2000-talet.

Tappade totalt mitt självförtroende  

och mådde dåligt. 

Det bästa var att jag fick möjligheten att hoppa bort

och vågade ta chansen.

Bästa jag nånsin gjort !

Månaderna hemma gick fort,

gjorde bara saker jag gillade och var mycket med mina barnbarn.

När hösten närmade sig kändes det att det var dags att ta 

steget mot nåt annat. 

Visste att ville ändra på arbetsuppgifterna och det var

inte helt lätt att övertyga rekryterarna att jag ville varva ner .

MEN , så kom mitt nya jobb emot.

Samma ögonblick jag steg in till första intervjun,

visste jag att jag kommit hem.

En öppen och trygg arbetsmiljö,

glada positiva kolleger,

chef som är intresserad av mig

och lyssnar, 

uppmuntrar att komma med idéer...

Man får har roligt på jobbet 

och prata med varandra.

Listan med positiva saker kan fortsätta ännu ,

och allt detta har gjort att jag igen har hittat mig själv.

Vågar vara mig själv och vågar tro att kan en massa .

Roligt att gå på jobb,

jösses vilken skillnad det har till ens orkande.

Lite skojigt i detta är att jag nu är tillbaka 

till den bransch där jag började min karriär för över 40 år sedan.

Och mycket är bekant ännu oxå :)

 

Om man nu något negativt skall hitta,

så är det tidsbristen .

Dygnets timmar räcker inte riktigt till

allt jag skulle villa göra,

men månne det inte fixar sig,

när man vänjer sig vid ny rytm.

 

Årets härligaste tid är här, julen.

När jag går till jobbet ,

 omringas jag av de finaste julljusen överallt.

Även detta gör att man orkar bättre i detta dystra världsläge,

 

En skön väntan på julen 💖

 

 

x

Tropiska nätter

 hör fasen till. 
Precis som det inte skulle vara tillräckligt varmt med 2 hundar i sängen!

Denna sommar har vi nog verkligen fått njuta av värmen, 

den som nu då gör det. 

Gillar nog att det är varmt, men denna hetta är för mycket.

Kommer inte ut med hundarna , så svettigt att man inte kan sticka, 

en ilsken H, orkar inte fixa nåt på gården och inne är det lika varmt.

I bilen med luftkonditioinering på för fullt är det skönt,

men det är ju inte så fiffigt. 

Varken med tanke på bensinpriset eller på klimatet.

 Så nu tycker jag det kunde räcka,

 alla har säkert fått njuta nog.

Sommaren som friherrinna har varit helt ok, 

men visst börjar det kännas deppande

 att en kvinna i sina bästa år inte duger till nåt.

Motivation och inspiration finns att dela med till andra,

men det är födelseåret som avgör :(

Denna sommar har vi ändå kunnat vara tillsammans, 

det viktigaste av allt.

Både små och stora gullen.

Alla 6 små gullen har jag fått busas med, 

vara på picnic , simma, springa barfota och ha dem övernatt 💜

Mina skatter , 

det finaste som finns !

Är så lycklig över att får vara en del i mina döttrars vardag, 

det är guldvärt.

Skogen har levererat i sommar, 

plockat mer kantareller och blåbär än nånsin.

90 l blåbär och flera korgar fulla med kantareller, 

Frysen full, massor med sylt o saft så nu kan vintern komma .

En massa blåbär blev det ännu kvar, 

underligt att inte flera ids plocka.

Superfood och helt gratis, 

tacka vet jag allemans rätten.

Stickorna och virknålarna har nog svängt omkring oxå,

lite mindre än vanligt , då det varit för svettigt. 

Maskorna vill inte löpa , pga av hettan😎

Några julgåvor klara , 

beställningar fixade och 

tom nåt till mig själv, vilket är ovanligt.

Kollade just på väderleken och som tur ser det ut att bli litet svalare....

vi får se 

"Ohi on " ( nu är den förbi )

 Vet inte vad det beror på, 
kanske det är den finska mentaliteten , 

men vid midsommaren så drabbas jag av melankoli.

Nu när äntligen de första nya potisarna kommer.

Alla mina favorit blommor blommar;

pioner ( ifall de inte frös i vintras ) , 

syrener och lupiner ( vet att de är livsfarliga )

men det jag tänker på är att

"nu är sommaren förbi "

-helt galet !

Har svårt att njuta av stunden , 

känns att tiden bara rusar förbi mig.

Nu har halva året redan försvunnit nånstans?

Lika snabbt som syrenen vissnar inne i vasen.

Som extra krydda till denna midsommar

 så har jag förtillfället 39 grader feber, 

flunsa och en hosta som just tar livet av mig.

Feber hade jag senast på 90-talet ,

så känns minsann .

Tur att det inte är mera än 14 grader varmt där ute 😄

Har så många år drömt om en perfekt midsommar ;

sol, värme, havet ( sjö) och alla mina kära runt mig.

Nu är enda önskan att slutar hosta

Hoppas ni andra kan njuta för fullt ( det gör jag nog troligen oxå )

Önskar alla en super fin midsommar 🐞

Månaden som försvann

 April, 

månaden som försvann in i en dimma.

Covid-19 kom på besök 

och blev en långvarig gäst.

Måndag morgon vaknade jag med halsont, 

men inget dess mera.

Tisdagen hämtade en rinnande näsa med sig

och då tänkte jag första gången på corona?

Testet visade dock negativt, så drog en lättnades suck.

Torsdag , ännu mera täppt och helt slut ...

Hmm, nytt test och vips var där två tydliga streck.

H:s visade samma, så jippii nu var vi båda smittade.

De följande dagarna orkade vi absolut inget annat än sova.

Dygnet runt !

Att gå på toaletten krävde enorma ansträngningar 

och att komma upp för de 12 trapporna

 från nedre våningen tog nästan livet ur en.

Hundarna satt med benen i kors, 

iom att jag bara inte orkade gå ut med dem.

Stakins krakar ☹

Som tur hjälpte nr 4 mig med dem och

 gick ut med dem på kvällarna.

Flunsan gav med sig  , men kvar blev

 en enorm trötthet.

Varannan dag tror du att allt ok, 

men följande morgon kommer du knappt upp ur sängen.

Smaksinnet var borta i ett par veckor för mig, 

men kommit nu tillbaka. 

Utom kaffet !! det smakar underlig ännu oxå.

Och det är panik ... jag behöver det i massor.

Som tur innehåller Cocis en massa koffein .

Nu är det maj när jag skriver detta 

och kan säga att april månad for helt förbi för mig.

Inte för att jag nu vet om direkt missat nåt av våren, 

då jag tittar på de snöhögar vi fortfarande har kvar.

Så småningom orkat igen gå på långa promenader,

takten är nog inte ännu den samma som tidigare, 

men nog bättre hela tiden.

Den som tycker att "det bara är en vanlig flunsa "

skall inte säga det till mig i alla fall.

Kan vara att säger nåt fult.

Varifrån den hittade till oss

är ett mysterium, men ingen kan väl mera undgå den.

Vill inte ens tänka på hur vi mått

utan vaccinationer ☹

Förälskad

 i min surdeg !

Har läst många gånger om detta sätt att baka, 

men nu fick nr 3 mig att pröva.

Och vilken skillnad det är till vanlig jäst.

Hur man lyckas med detta är helt

upp till månens läge och vilken simsalabim man sagt :)

Skämt o sido , man vet inte  helt säkert hur det lyckas.

Läst böcker och recept ...

men förstår fortfarande inte ett skvatt .

Finns så många olika sätt att göra det, 

så gäller att hitta det som passa en bäst.

Inget du bara snabbt svänger ihop,

nehe du skall verkligen ha god tid.

Du matar och väcker din deg. 

Bäst att även prata några vackra ord till den.

Du knådar , vänder och väntar .

Det är autolys , vila och kalljäsning ...

en massa finesser som först tänkte få mig att ge upp.

Skulle nog ha varit en lättare början

om jag på riktigt hade LÄST böckerna 

och inte bara skummat igenom dem.

Typiskt mig :)

De två första bröden blev hårda ufon.

Skulle helt säkert ha kunnat ta livet av nån med dem.

Men never give up!

Bröd nummer 4 såg redan ut som ett bröd,

inte så fina skärningar men helt ok.

Smaken var super 

och tog inte många minuter innan det blev uppätet.

Testat även att laga pannkaka och våfflor av det.

Verkligen en stor skillnad. Pannkakan mjuk och fluffig.

T.o.m. H sade att den var supergod.

Samma med våfflorna , 

superenkelt att steka dem iom att degen var tjockare

och flöt inte omkring.

Nu skall jag gå och mata min lilla deg, 

eller borde jag säga degar?

Har nämligen flera olika burkar i kylskåpet ,

man blir litet fast i detta .

Länge får jag ännu öva innan jag når till samma resultat

som min finaste nr 3 ,

hon är så super duktig 💕

Bröd & bulle som nr 3 bakat på surdeg !

Länge sedan sist

 Jaa det var länge sedan jag fått nåt nedskrivet här.
Hänt en massa , men ändå varit helt tom på ord.

Hoppade äntligen av från ett jobb som fick mig att må dåligt.

Sista droppen var då jag insåg att att man endast såg mig som en kostnad !

Beslutet var inte helt lätt, men nu kan jag igen sova .

Känner en enorm lättnad , fast jag inget vet om framtiden .

Så nu är jag friherrinna , ha ha haa

arbetslös nästan 60 år gammal kvinna , 

vilket betyder att jag inte är ett dugg attraktiv på arbetsmarknaden.

Min profil passar inte in i ett ungdomligt team, som en rekryterare sade så vackert .

Inte duger man heller till jobb som man är "överkvalivicerade " till, 

då tror alla att man inte stannar där länge .

Nästan 9 år kvar att jobba , men ingen vill ha en ??

Motiverad, inga småbarn , ännu inga krämpor, livserfarenhet , arbetserfarenhet ....

men nix , är osynlig på arbetsmarknaden.

Undrar hur vår regering tänker då de vill att vi skall  förlänga våra arbetskarriärer ??

Hur gör vi det  då ingen vill ha oss gamyler ?

                                                                            

Julen firade vi alla tillsammans , testade oss före och alla fick negativt svar.

Men.... barnbarn nr 1 hade blivit smittad i skolan  sista dagen före jullovet och det 

resulterade att 10/16 insjuknade i Corona skitet. 

Som tur de flesta lindrigt och vi gamyler klarade oss med blotta förskräckelsen.

Men dit for det jullovet , karantän för alla mina små gullen och allt

 vi tänkt göra tillsammans blev inte av.

Och när väl den ruljangsen var avklarad så var det igen kalasdags ,

 lilla barnbarn nr 5 fyllde 2 år.

Nån av skolbarnen hämtade norovirus ( magsjuka )   från skolan och denna fest

 resulterade i att de flesta av oss fick det.

Mådde helt pyton i nästan en vecka , var verkligen ett virus som hette duga.

Nu går dagarna i sakta makt ; blandning av arbetsansökningar , 

handarbete, hundpromenader och barnbarn.

Både skönt och skrämmande.

Skrämmande att inte veta om jobb , duger jag nånstans mera ?

Hur skall vi klara oss ekonomiskt ?

Ljuset börjar komma tillbaka igen, vintern gått med jätte fart , trots allt.

Njuter av snön, fast det kanske nu skulle räcka av den varan .

Promenaderna med hundarna inne i  en snötäckt skog är det bästa som finns.

Tystnaden och stillheten är precis det jag behöver just nu.

Alla säger hela tiden till mig att "du skall tänka positivt " , men hur gör man det ?

Fåglarna kvittrar redan och våren är kanske inte så långt borta .

Hoppas att den skulle hämta nåt positivt med sig.